Nollfemtolv är klockan, och jag har varit vaken i en och en halv timme. Den redan oroliga sömnen bröts av att Loppan behövde gå ut (kass i magen), och sen försökte jag för gäves somna om. Alldeles för mycket tankar som snurrar i huvudet. Om en vecka börjar jag min samtalskontakt på öppenvården, och det ska bli jävligt skönt att få reda ut begreppen och få sitta och analysera med Hedvig igen. Den här gången ska jag föra anteckningar. Den här gången ska jag också vara mer öppen, och försöka låta bli att verka så jävla duktig. Jag är inte där för att få nåt jävla betyg i hur jag är som människa. Planerar dessutom att skriva stolpmanus under veckans gång, så jag får med allt jag vill ha sagt. Det blir nog bra det med. 

Det här blev ju ett sjukt meningsfullt inlägg (som om några av de andra är det då?)

Blir så lycklig av nagellack. Sitter nu och väntar på att kunna applicera topplack, och sen sätta mej framför tvn. Tyvärr har jag lyckats slarva bort min svindyra nagelfil. Under tiden jag letade efter den hittade jag dock mitt ena OPI-lack som jag var av med (som var ännu dyrare), så det var ju trevligt åtminstone. Hittade dock inte filen. Köper jag en ny imorgon, så kommer jag hitta den gamla på fredag. Köper jag inte en ny så kommer jag inte hitta den gamla förrän jag brutit alla naglar pga filbrist.  

(Jag lovar att jag inte är hälften så ytlig som jag verkar ibland.)

Åh, jag älskar vänner. Mina vänner. Faanvadfint! Faan vad jag underskattar mitt nät gång på gång på jävla gång. 

När man knappt behöver slänga en blick på varandra för att se exakt hur man mår. Jag och en av mina vänner fullkomligt kastar energier på varandra, så pass mycket att vi exakt kan känna av, eller till och med förändra den andras sinnesstämning. Det var svårt innan vi upptäckte det, men när vi väl gjort det så föll alla pusselbitar på plats, och vi lärde oss att utnyttja det på ett produktivt sätt. Vi har en känslig relation, och klarar inte alltid av att vara i samma rum om båda har för starkt negativt energiflöde. Det är otroligt  fascinerande. 

Någon dag ska jag sätta mej och skriva ner allt jag kommit fram till om energiflöden. Det är en teori om att allt är energi, det finns inga psykiska sjukdomar, "personkemi", känslor eller onda människor - allt är bara en fråga om kompatibilitet energier emellan. Miljoner energier och nyanser i olika styrkor och massor, ständigt i förändring.

Den här var ett frö som grodde i min hjärna, och som utvecklades under den där livsavgörande kvällen då jag och Jenny satt i just den här lägenheten, fast den då var hennes, och drack Jack Daniels Tennessee Honey och pratade om livet. 

Nu snöade jag som vanligt in på något helt annat än det jag planerade att skriva om från början, men kan spela kvitt. 

Ikväll ska jag chilla, nackla och njuta av livet. Njuta av att ha hjälpt en vän i nöd, att själv ha fått hjälp. Njuta av känslan som växer i bröstkorgen, som för en gång skull inte är ångest, utan bara vacker. 

Står helt jävla handfallen nu, det kan väl ändå inte vara sant? 

Världen är en grym och otäck plats. Om den tar ifrån mej (oss) den här människan så kommer jag bli fucking rasande. Jag förstår inte riktigt, allt är kaos i mitt huvud. Det sjönk liksom in, när jag fick höra det så har det bara fladdrat förbi i skydd av mitt hårda skal. Nu trängde det sej raka vägen in i hjärtat och jag mår så illa att jag inte vet vart jag ska ta vägen. 

Vem ska jag prata med? Vem förstår hur jag känner inför detta? Alla och ingen. 

 Idag har jag gjort två saker jag gör ytterst sällan: 
-Diskat.

-Köpt cigaretter. 

Cigaretterna ska egentligen mest bara ligga på en hylla. Jag röker numera bara när jag är full eller får extra fint besök. Inget av det inträffar särskilt (läs; tillräckligt) ofta. Som exempel på detta ska jag säga att jag rökt vid två tillfällen de senaste 30 dagarna. (Nej det är faktiskt tre. Jag sympatirökte lite med Annica en gång också.. Shame on me.)

Jaja, jag har mått riktigt pissigt idag men nu gör jag inte det längre. En liten ridtur på vackraste piggelinhästen gjorde susen, och så ett varmt bad på det. Har också läst nästan ett helt kapitel ur A Storm of Swords, men det var ett onödigt drygt och tråkigt kapitel, så jag pallade inte mer än så.  

Planen för kvällen är istället att jag ska cykla till netto och köpa en jävla massa kräng och spela Zelda tills det är dags att gå och lägga sej. Faanvadfint! 

Riktigt stor huvudvärkstablett ska sväljas innan jag gör NÅGOT annat. 

Har hittat ett skitsnyggt nackel som jag ska köpa nån dag. Kanske redan imorgon?

Can you find me space inside your bleeding heart? 

Har egentligen saker att göra idag, jag skulle göra så mycket, men ångestklumpen är fan för stark. 

Kom ge mig kärlek eller kniv eller annan form av frid

Kom ge mig sår kom ge mig gift mot känslan nån sorts medicin

Går i ide nu, undviker folk som bryr sej, jag gör det varenda gång. Det klarar sej, jag vill inte vara den där. Har utsatt alldeles för många människor för alldeles för mycket lidande. Det har gått så många år nu, men jag minns St: Lars som om det var förra året, minns blickarna min omgivning gav mej. De var så rädda. Oroliga. Rädda för att jag skulle gå sönder. Jag minns skriken, tårarna, Emelies gälla; "vad har du gjort?". Undvikandena och det slutliga uteslutandet. 

Allt det där hemsöker mej fortfarande. Mardrömsnatten på Helsingborgs lasarett, jag önskar att jag bara kunde glömma allt, eller åtminstone hitta en försoning i det. Men skulden kommer alltid att fläcka mej. Jag har hårdare hud nu, långt mycket hårdare. Jag släpper inte längre in folk, för deras egen skull. Det funkar inte. Man får inte göra människor så illa. 

För första gången på evigheter är jag helt utlämnad till mej själv. Ingen kommer att ringa och undra hur jag mår, ingen kommer försöka tvinga mej att berätta, förklara. Jag kommer kunna sitta här i dagar utan reaktion från något håll. 

Det här är jag när jag klarar mej själv. Det här är jag när jag lösenordsskyddar de här inläggen för att ingen ska veta att jag går på alldeles fel håll för tillfället. 

Edit 10/1: 

Tog bort lösenordet nu, eftersom jag bearbetat och kommit vidare med känslan, försonats, fått lite distans till det. Är okej igen, och måste få minnas hur jag kände här, även om det bara var ett tillfälligt ras.