Det stora självtvivlet sitter på axeln idag, har myst in sej riktigt ordentligt i håret och vägrar släppa taget. 

Antar att sömnbristen gör sej påmind också. Tre timmars sömnlöshet inatt, det var inte så farligt ändå - det värsta är de konstiga drömmarna. Det är inte mina energier, det ä nåt annat som letar sej in. Det var inte min ångest inatt. Jag börjar bli mer och mer mottaglig. Den senaste tiden har det bara varit Jana och Alex som haft tillräckligt kompatibla energier för att fångas upp supertydligt, som mitt "försvar" inte biter på alls. Där är vägarna öppna. Titan talade om något för mej genom Mia, så han lyckas inte tränga igenom, men hittade ändå en annan väg att gå. Är det någon ny som försöker tränga igenom mina energisköldar? Jag tror jag har en teori, men den är fortfarande för bräcklig och flummig för att ventileras. JAG är bräcklig och flummig. 

Den här känslan som jag har är inte min 

den blev kvar - är den din? 

Den smakar som du...

Intressant i allra högsta grad.

Läste precis dampinlägget jag skrev igår. Jösses ...Ibland slänger jag ur mej riktigt sjuka saker när jag är arg/frustrerad/ledsen. Var jättebitter, men det var ju ingen permanent sanning. Jag är inte kroniskt bitter. Inte ett dugg. Det var bara en tillfällig känsla som behövde komma ut. Sen sa det 'poff' och så var den borta igen. 

Har varit hos Annica några timmar och kom nyss hem. Vi har druckit kaffe (surprise surprise!!), ätit mat som Cissi lagat och diskuterat Glasgow-resan. Annica vill inte titta på slott. Hur kan man INTE vilja titta på slott?? Hon vill shoppa posters och skivor. Jag vill shoppa skor och klänningar. Känns som att vi behöver ha en plan för det här. Pubrunda är spikat och givet i alla fall! 

Pendlar något grymt i humöret. Fick ett ryck och började putsa fönster, för att plötsligt bara sätta mej i soffan och stirra in i väggen i en halvtimme. 

Önskar att jag kunde komma ur den här känslan av totalt misslyckande. 

I always mess it up 

I never got it right

not even once

Och därför ska jag nu lyssna på Emil Jensens Mellansnack för att komma i rätt balans. 

Emotionellt inkontinent.

Insåg plötsligt imorse hur långt mitt hår har blivit. Lite sinnes. Jag har bara gått här och låtit det vara och väntat på att det skulle växa ut, utan att riktigt tänka på det. Nu ska jag i alla fall till Alex på salongen nästa fredag och få det lite klippt och slingat. FÖR DET BEHÖVS!! (En gång kom jag fram till att jag kände fjorton Alex, och det var några år sen och jag har lärt  känna fler sen dess.....)

För knappt fem år sen hade jag nämligen den här frisyren: 

(Och när jag tog den där bilden imorse och såg hur jävla fläskig jag har blivit var jag tvungen att springa och ställa mej på vågen. 66,9 kg visar den. Nu mår jag fysiskt illa och vill bara skrika och gråta. DET ÄR FAN INTE OKEJ!! Får inte lov att gå över 65! Hade det inte varit för att tåfanskapet gör så in i helvetes ont hade jag gett mej ut och sprungit en halvmil på studs, men jag får lägga upp en annan plan för att gå ner de här fyra kilona så snabbt som möjligt innan jag måste kräkas. Så förbannad på mej själv just nu.)

Och när jag letade efter bilder på den där frisyren så hittade jag denna, och mitt hjärta brast när jag insåg att det snart är hennes fyraårs dödsdag. Jag saknar henne ofta, mitt vackra lilla rådjur. Har fortfarande inte kommit mej för att framkalla alla de där bilderna jag tog på henne under våra två år tillsammans. I år kanske jag gör det. 

Ägnat dagen åt maximalt självhat. Pantade alla mina flaskor, fick trettio spänn och köpte choklad för hälften. Jag kan lika gärna bli tjock så jag har ännu fler anledningar till att hata mej själv. Ja, jag tyckler så JÄVLA synd om mej själv för tillfället också. 

Jag haltar som en träbent, mitt hår är så slitet att det skrynklar sej i topparna och dessutom är utväxten minst en decimeter. Jag har brutit en av mina fucking perfekta äkta naglar (DET ÄR FAN DET VÄRSTA AV ALLT) och jag vill bara ha lite jävla sex, är det för mycket begärt eller??

Fan vad bitter jag är, ursäkta mej för helvete, det är inte okej alltså. SÅ JÄVLA BITTER!!! AAARRRGHHH!!!! Vill bara lägga mej på golvet och gråta och skrika - det är den sortens frustration som tar över helt och fucking hållet. 

Är arg på allt. På folk, på mej själv, på mina känslor, på att jag plötsligt kom på mej själv med att lita på någon lite sådär i smyg. Det får man fan inte lov att göra! Det skulle vara så JÄVLA korkat. 

Bara helt fucking fucked up i mitt huvud fortfarande. Exploderar. FITTKORV!!!!!!

Ångesten är tung idag, men jag och Loppan har varit i stallet och busat. Kramats med Jenny och Ingrid också. Miip! <3 

Eftersom mina sista pengar försvann från mitt kort så har jag inga pengar kvar. Logiskt? Jag har lyckats skramla ihop tjugoen kronor i mynt här hemma, och ska nu köra iväg och panta alla flaskor jag har. Visste att det skulle löna sej att vara för lat för att panta regelbundet! På så sätt så kommer jag säkert ha tillräckligt med pengar till mat tills jag får ett nytt kort och nya pengar om en vecka. Yay! 

Gullemänniskor har erbjudit sej att låna mej pengar, men jag vill icke stå i skuld! Ser det alltid som en kul utmaning att pusha gränsen för hur billig en måltid kan bli. Det är inte första gången i mitt liv som sista veckan är knaper. Tidigare har det varit så illa att jag köpt jäst för mina sista kronor, så jag kunde baka bröd och leva på ett par dagar. Det gäller att tänka till lite bara ^^ 

Bävar för att duscha nu, med min köttade tå... men jag är ganska äcklig eftersom jag struntade i det igår, så det är faktiskt ett nödvändigt ont eftersom jag ska till jobbet. 

Idag är det tre år sedan jag startade den här bloggen, som nu innehåller drygt tusen inlägg. Tre år och tusen inlägg av meningslöst dravel och känslomässiga utvik. 

Det har funnits en hel del att skriva om genom de här åren. Två separationer, tre flyttar, ett hästköp, etc .. Hopp och förtvivlan har varvat varann i en jävligt random dans - precis så som mitt liv ser ut. Det är tvära svängar, en jävla massa svordomar, fullt av kryptiskt nonsens och det är inte mycket som faktiskt sägs rakt ut. Den här bloggen är en direkt spegling av vad som är jag, även om inte allt är permanenta sanningar. Jag blir väldigt lätt fångad i känslor som måste processas innan jag kan gå vidare, utveckla, förstå...

Det kanske tar ett tag för mej. Jag kan inte inte säga saker rakt ut. Allt måste processas, vridas på, analyseras, innan jag kan sätta ord på det. Det är därför den här bloggen finns (och helgondagboken får stå för det som är för privat för att slängas ut i det offentliga rummet). 

Jag vill passa på att tacka alla jävla underbara människor (igen). Särskilt tack till Annica, Hannes, Jana, Karro, Alex (båda), Birgitta, samt min hemlige älskare och alla mina låtsaskompisar. 

Alla ni som bidrar till min ständiga utveckling. Utan er vore jag NADA!

Citerar underbaraste Emil Jensen: 
"Om ensam är stark, då är jag fanimej hellre svag. Om själv är bästa dräng så är jag hellre en skitdålig dräng. Och om man står sej själv närmst, då ligger jag hellre ner nära nån annan. Jag går av för hackor, jag har testat, jag går av för hackor. Jag är glad att jag går av för hackor! Jag skiter i vart skåpet ska stå. Jag har aldrig haft nån lust att sätta ner foten, jag svävar hellre på en helt annan nivå."

Fy fan vilken sugig dag.  Jag har inte fått kramas, ingen har kommit med kaka, knappt fått klappa min katt och inte pratat i telefon alls i princip. Dessutom är det äckelsnöstorm ute och svinkallt i min lägenhet. Har levt på skånepepparkakor, oreos och vatten. 

Känner mej ensam, ynklig och patetisk i största allmänhet, och nu ska jag krypa ner under ett täcke i soffan och titta på serier. New Girl, The Big Bang Theory, Suburgatory, Grimm och Elementary. Kanske Ponnyakuten också, om jag pallar.. Och självdö ännu mer. 

I've waited hours for this,
I've made myself so sick.
I wish I'd stayed asleep today,
I never thought this day would end.
I never thought tonight could ever be
this close to me.