Hade hatat den här dagen mycket mindre om jag haft någon att kramas med. Fanhelvete, katten ger inte ens i närheten så mycket oxytocin som jag behöver. Så jag har sovit istället.

Jag hade en skitkonstig dröm kom jag på nyss! Jag hade en pojkvän (ja jag vet, redan där är det sjukt overkligt) som hette Martin. Han var sjukt overly attached och jag var ruggigt trött på att ha honom klängande på mej hela tiden. Han kom hem till mej och bara gick rätt in, och jag undrade hur han kom in eftersom dörren var låst. Då hade han tydligen varit och kopierat min nyckel, för han tyckte att det var dags att han fick en egen nyckel till min lägenhet. Jag misstyckte, men han vägrade lämna ifrån sej nyckeln eftersom det faktiskt var hans.

Sen var vi hemma hos honom och jag försökte förklara för honom att jag inte ville att vi skulle vara tillsammans mer. Då fick han ett jävla psykbryt och försökte döda mej. Sen började han gråta hysteriskt och kastade sej ut genom fönstret (fjärde våningen) med huvudet före och dog. 

Hans pappa kom dit och var jätteledsen för att hans son hade dött, och jag kunde bara inte tala om för honom att det var mitt fel. Så vi började samla ihop Martins saker, och jag fick allt som var i skafferiet. En jävla massa förpackningar med pulversås. Martin hade haft typ fem olika soffor i vardagsrummet som vi skulle sälja. I hemlighet ville jag ha en av sofforna, en britsliknande soffa i rya som bytte färg. Men det vågade jag inte säga till pappan. Istället tänkte jag att jag skulle försöka få tillbaka den kpierade nyckeln till min lägenhet, så jag sa till pappan: 
"Du, en rolig sak..."

och han tyckte ju inte alls att något var roligt så han blev jättearg och vägrade prata med mej, så jag fick aldrig tillbaka den jävla nyckeln. Dessutom blev det plötsligt lite oklart ifall Martin verkligen var död, eftersom man inte hittat någon kropp. Men det var han, för det stod på hans facebook. 

Det står inte helt rätt till i hjärnkontoret ...

Var ute och letade efter mina borttappade kort nyss, men förgäves. Kollade dessutom mitt konto och såg att det försvunnit 405 spänn från det inatt. Jahapp. Då lär jag ju definitivt inte hitta det, eftersom nån har plockat och använt det. Kul där... 

Nu tänker jag definitivt lägga mej ner och självdö. Fuck. My. Life. 

AaaaaaaaaaarrrrrrffffgfffffffffeuwiölBFÖcqw3eyCFB LSgbcgbfvilvbaiul. 

Kan nån komma hit med en kaka och trösta mej?

(och angående den trasiga tån, så beror det på att jag sprang barfota på asfalt inatt, och inte riktigt lyfte på fötterna ordentligt. Så tån är helt köttad. Jag har tydligen försökt plåstra om den inatt, men plåstret sitter inte ens på själva såret, så jag fattar inte hur jag tänkte där... Dessutom är det inte ens ett plåster, utan bara typ kompresstejp. När jag berättade allt detta för Alex sa han bara: "Men söta klantiga du!" Japp, det sammanfattar väl ganska så bra...... Det är blod överallt också: på golven, i mina skor, i sängen.. suck!)

Vi kom aldrig iväg till KB igår. Fucking sinnes... Nån stans på vägen till bussen så lyckades jag slarva bort mitt kortfodral. Alla mina kort försvann. Bankkort, körkort, frikort ... ALLT! Så nu vill dö lite grann. Mår illa också. Fan. 

Och till råga på allt så vaknade jag med den här jävla tån!! HUR FAN HÄNDE DETTA!??!? Var kommer allt blod ifrån? Vågar inte ens undersöka... det får vara så helt enkelt. 

Jag ska ALDRIG mer dricka tequila. Aldrig! Nu ska jag lägga mej ner igen och fucking självdö. 

Som inför varenda jävla helgkväll, så dyker den där vanliga frågan upp igen: 
Vad FAN ska jag ha på mej ikväll? KåBe måste ju snart ha sett hela min garderob. Om det betyder att jag är där för ofta eller att jag har för lite kläder låter jag helst vara osagt. 

...och min kropp gör så ont, till råga på allt. Träningsvärk, kassa höfter, ömmande muskler ... blåmärken. Men det gör ingenting, spelar ingen som helst roll. Det lindras med lite alkohol! 

Såhär då, kanske. Hinner säkert ångra mej tusen gånger. Hem till mams&paps nu och käka tacos, såhär innan melodifestivalen. Så jävla svensson! Kärlek <3 Som Malin sa: När man kommer hem till sina föräldrar och ber om vin, och faktiskt FÅR vin - det är då man vet att man är vuxen!

Hej, jag leker att jag ser smal ut. 

Japp, helt rätt. Det här är ÄNNU en sån där sliskig kärleksförklaring till min allra bästaste bästa vän AnnicaCatlinisFinis. Fast den blir inte så lång.

Jag är bara så jävla glad över att få ha en sån fin människa i mitt liv. Är så innerligt tacksam över vår vänskap och hur lättsam och förutsättningslös den är. En timmes kaffedrickande innan jobb, eller en helkväll på stan i högklackat. Och så Skottland snart! Sprängs ihjäl av lycka. Tack för att du finns, vet fan inte vad jag skulle gjort utan dej <3 

Kan fortfarande sakna min industrialpiercing. Önskar att den överlevt.  Pete ville ju faktiskt inte göra den alls från början, eftersom han visste att den inte skulle läka ordentligt... Mitt öra var inte lämpat för den typen av piercing, sa han - men jag lyckades övertala honom. Efter några månader bildade den dock broskknutor som till slut började blöda, så jag blev tvungen att ta ut den. Pete hade rätt, och när jag träffade honom och talade om det så sa han: 

"I told you! I fucking told, but you didn't listen to me. You never listen to me!"

Aww Pete <3 

Saknar faktiskt också tuppkammen. Den var epic. 

2007

Släpper garden mer och mer. Otäckt, men lite fint. Läskigt att göra sej sårbar. 

Det tar ett tag för mig
jag kanske glömmer hur man gör
sist var himlen vit som papper
ovanför

Men jag har slutat säga nej
nu ska jag göra vad jag kan
jag ska riva mina murar
tills vi ser varann

Mina höfter är officiellt slut. Kaputt. Jag känner mej som åttio år när jag staplar omkring här och grimarserar av smärtorna. Väntar bara på att värktabletterna ska verka nu. Äntligen akupunktur nästa vecka, sen kan jag kanske bli människa igen och klara av fysisk aktivitet utan att gå sönder. 

Roar mej med att titta på Gladiatorerna och le åt musiksättningen. Underbart nittiotal med Linkin Park - With You och Lambretta - Bimbo.