Dippade rejält och mådde skit i mitt huvud med ångest, depp och fuckup-tankar. Så fick jag plötsligt ett sms från kära lilla Alex-vän, som sa att hon köpt två kilo godis och undrade om jag ville komma över. Man är väl mutbar...!
Nu ska vi se nån livscoachingföreläsning och sunka ihop i hennes soffa resten av kvällen. Jag bedömer kvällen räddad! <3

Hej jag är drottningen av sunk, och vi är tre personer på det där godiset, så det blir garanterat toppen!

Har börjat vakna allt tidigare om mornarna och inser att dagen blir så mycket längre om man går upp sju istället för tolv (logiken är slående). Klockan är inte ens tio nu, vilket innebär att jag i vanliga fall borde varit stendöd i mitt sovrum. Istället har jag: 

Dammsugat

Moppat golv

Slängt in en maskin tvätt

Städat toaletten

Varit ute med hunden

Bytt sängkläder

Duschat

Det här innebär att jag nu kan ägna resten av dagen åt mer produktiva aktiviteter - typ som att ha ett Sagan om Ringen-maraton och ligga i efterblivna ställningar i soffan. Planerar också att må lika bra idag som jag gjorde igår. För första gången sen jag-minns-inte-när så mådde jag faktiskt bra en HEL dag, och jag förstod inte riktigt hur det gick till, men det var absolut en behaglig upplevelse. Eftersom jag gjort så jävla mycket "måste"-saker i veckan (fixat med nya körkortet, ringt viktiga samtal, haft möte med försäkringskassan etc) så förtjänar jag en jävligt slapp dag idag. SÅ ATT EEH! PoKhaj. 

Är hemma hos Alex och Tobias. Vi har lagat mat, ätit, druckit kaffe, käkat choklad och nu soffmyser vi massor och kollar på nåt skitskumt program. Geordie Shore? Typ... Jag vet inte. Bryr mej inte - så länge jag får gosa in mej i Alex mage så e jag nöjd :) <3 Närhetsjunkie!

Idag känner jag frid. Har pratat halsen torr. Jag och Jana satt i solen och diskuterade fram sätt att se det positiva i allt, och det ska bli vårt nya projekt. Verkligen ett par otroligt givande timmar! 

På vägen hem fick jag ett mycket oväntat samtal. Ett gammalt groll som legat och skavt i tre månader. Det sträcktes ut en hand, det utbyttes ursäkter över hårda ord och illa beteenden och jag kände verkligen att jag faktiskt till slut lagt allt det där bakom mej nu. Det var fint att få knyta ihop säcken faktiskt, på ett sätt som jag aldrig riktigt trodde skulle kunna bli. En fin gest, en sammanfattning. Inga anklagelser, inga svordomar, inget fult. Bara sanningar och lugna konstateranden. 

Tack för att du gav mej detta. Tack för ron det skänkte, tack för att jag fick veta att du är hyfsat okej. Tack för ursäkterna, och för att du tog emot mina. Tack för lyckönskningarna och tack för allt du gjort för mej genom åren. En ny era har börjat, det finns massor av tomma blad att skriva - och för första gången på länge är de verkligen tomma för oss båda. Slutligen: tack för frigörelsen. Tack för allt, min vän. Och lycka till, jag vet att du kommer gå långt. Det har jag alltid vetat. 

Nu ska jag se Sagan om Ringen och njuta av livet. Faktiskt - på riktigt. 

Jag gör verkligen tappra försök att kommunicera, och jag vet inte om jag får fram hälften på rätt sätt. Jag vet precis precis hur jag känner, men kan inte sätta känslor i ord. Men det gör ingenting, för det är vackert i alla fall, och jag hoppas att det märks att mina tafatta försök faktiskt är innerliga. 

Jag fattar trögt, och man måste prata klarspråk med mej, jag kan inte läsa mellan raderna. (Sen att jag själv är riktigt dålig på det där med klarspråk är ju liksom inte riktigt samma sak.....)

Det blev en bra kväll trots allt, trots att jag inte trodde det. Har snackat lite skit med mamma i telefon, och det är ju trevligt eftersom det inte händer så ofta. Ska gå tidig kvällsrunda med Loppan nu, och sen försöka se V för Vendetta och ladda inför en tuff förmiddag imorgon, med kiropraktor/akupunktur och sen samtalskontaktbesök. 

Det är sånt här som får mej i balans igen. Tröst - Emil Jensen. 

"Det är så härligt att trösta nån som gråter, och det är så lätt att trösta nån som gråter. Men när nån är riktigt ledsen riktigt länge - då gråter den inte. Och då är det inte längre lika charmigt eller romantiskt att trösta längre. För när nån är rikrigt ledsen riktigt länge, då märks det knappt. Man blir bara lite lite surare. Lite lite tråkigare. Lite sämre berättare och lite sämre lyssnare. Man blir lite mer benägen att hämta äcklig hämtmat på China Box. Man blir lite mer benägen att titta på skidskytte på förmiddagarna, och lite mindre benägen att spela piano. Och hur tröstar man någon från det?

När man är riktigt ledsen riktigt länge blir man lite sämre på att komma ihåg folks födelsedagar. Man blir lite sämre på att upptäcka torrt snor i näsan. Man får lite högre hårfäste, lite fulare nagelband och lite knarrigare och monotonare röst. Man blir lite lättstöttare, lite ensamhemmare och lite bekräftelsesökande'are och lite sämre på att böja adjektiv. 

När man är riktigt ledsen riktigt länge köper man knallrosa brallor för att övertyga sej själv om man är på topp - och hur tröstar man nån för att den har rosa brallor? Och när man är riktigt ledsen riktigt länge, då kan man ägna en hel arbetsvecka åt att upptäcka att om man tar meningen "Titta! Ljuset i tunneln!" och kastar om bokstäverna, så kan det bli "Shit! En snut i nutella!" ...förutsatt att man stavar "shit" med "tj". Och hur tröstar man nån från det? Då biter inte gamla flåshurtiga one-liners som att "fånga ögonblicket" - av sånt blir man bara ledsen av att vara ledsen. 

Men man vet aldrig vad som får det att vända! Man vet aldrig vad som tröstar. Själv såg jag en fantastisk skylt på en granndörr. Det var nån som hade skrivit "Ingen reklam undanbedes ej!" Vad fan betyder det? Det är ju en hel djungel av negationer. "Ingen reklam undanbedes ej!"  - för mej översattes det direkt till den trösterika uppmaningen: "Sluta aldrig lägga av att låta bli!"

- Emil Jensen

Bra att banta när man inte har några pengar. Har varit och skaffat mej en burk makrill i Affären Där Allt Är Gratis (dvs mina föräldrars skafferi).

Lite för mycket ångest idag, lite för många skrik i börstkorgen och alldeles för mycket bomull i hjärnan samtidigt som tankarna är skrämda fåglar utanför skallen. Behöver stänga av ett tag, sätta på paus. Mår riktigt dåligt över baguetten jag åt till lunch. Lite sådär så det börjar bli svårt att andas. Ska begrava mej under ett täcke i soffan med en bok och inte röra mej ur fläcken under resten av dagen. Nervöst lagd, lite spattig sådär. Kan vara röksuget som gör sej påmint också, har inte rökt sej i lördags. 

Röksug och tjockisnoja går fan inte hand i hand alltså... Om jag klarar mej igenom det här utan att ha sönder någonting så är jag bäst i världen. Chansen är dock inte alls stor.